En ovanlig och trevlig skiva, ganska snällt symfoniskt och progressiv, musikerna är duktiga, de har gjort sin läxa och sjunger bra, ibland kan man höra vissa influenser från Pink Floyd och Genesis, detta är ett exempel på en skiva som jag hittat i en fyndlåda, bland barnskivorna! Men förmodligen hittar du inga fler ex där då den är mkt svårfunnen, inga ex till salu just nu.
Instrumental, orkestrerad, symfonisk, progressive, folkrock med synthar, låter det konstigt? Kanske det, det är inga tunga grejer, men det är iaf en skiva som jag gillar och som varit med mej mycket länge. Kom gärna förbi och lyssna, det finns ett ex till salu!
För dej som tycker Pink Floyd spelar spelar för fort och för korta låtar…
Soundmässigt har GYBE inte mycket gemensamt med ovan nämnda band.
En jämförelse jag har läst någonstans och som jag håller med om, är att det är som ett Tangerine Dream utan syntar.
Låtarna är långa, de startar ofta i tystnad och smyger sig på, enformigt och minimalistiskt, ofta med en uppsättning instrument som en symfoniorkester, när de sedan når sin höjdpunkt och dundrar på för fullt är de inte samma band….
Udda och konstiga låttitlar är standard, övrig mystisk är en bonus!
De är tydligen ute och spelar igen, jag är i princip beredd att offra ena handen för att få se en livsepelning med detta kult band!
Skivor går ff att få tag på, vi har tyvärr inga ex till salu för tillfället.
Då var man där igen, jodå, denna skiva är vacker och stämningsfull den oxå, men här döljer sig mer, några spår där det i början funkar loss totalt och ett tag kan man tro att Carlos Santana transformerat sig in i skivan, men det slutar i någon sorts cosmic dimma av syntar och ljud.
Stundvis kan man tydliga Floyd referenser.
Ett knippe supermusiker medverkar på denna platta och gör den till en sådan där topp-tio platta, den oxå…
Ett ex kan förmodligen rotas fram….
Kör en till Glass skiva, inte lika minimalistisk, men man känner klart igen upplägget, här är det mer sång med text osv, som någon sorts lättviktsopera med en del elektroniska inslag, mycket vackert. Inga ex till salu för tillfället.
Vackra och enformiga körer, uppsjungningsövningar blandat med repetitivt och minimalistiskt komp av en uppsjö synthar, orgel och flöjt, det krävs några lyssningar för att förstå detta. Mike Oldfild fattade det hela och snodde något tema till sin LP Incantations året efter.
Detta är på gränsen till klassisk musik, och det är vackert!
Något ex kan rotas fram…
Detta kompetent gäng från Norrköping gjorde helt otidsenlig musik, de var riktigt efter sin tid, jag kan tänka att de fick kämpa i motvind, de låter ju inte som något av sin samtid, det är vackert och stillsamt, progressive och symfoniskt rock, musik som var helt ute på 80-talet, men jag är mycket glad att de kämpade på för att jag skulle få en musikalisk total-lycka 2012! Något ex kan jag förmodligen rota fram…
Kärt barn har många namn heter det ju, denna skiva har kommit ut i ett flertal omgångar med olika namn och med olika omslag, men lik förbannat är det oerhört bra musik!!!!
Mike & Sally Oldfield, Pekka Pohjola , Pierre Moerlen, Wlodek Gulgowski mfl samlas och gör något magiskt!
Proggig folk jazz rock, symfoniskt, cirkusmusik, kanske låter det trist, men det är det inte!
Alla musiker får komma fram och visa vad de kan, denna skiva är ett måste för alla openminded musikälskare!
Det är en väldigt varierad skiva, den är progressive, finstämd och växer och växlar alldeles fantastiskt. Inga ex till salu för tillfället.
